Vildes assistent är sjuk så när vi kom till dagis idag så var det ingen som mötte Vilde i kapprummet. Ingen vuxen vill säga för R stod i dörren då vi kom. Vilde som hade fått ha sin keps på sig till dagis idag var så lycklig över sin keps. Han rusade fram till R med kepsen i handen. Han ville så gärna visa sin keps! Jag såg hur han lös av lycka och det gjorde mig glad. Vilde tog spontat kontakt med ett annat barn för att dela med sig av sin glädje!!! Vad hände? R var inte alls intresserad utan rusade iväg med Vilde efter sig, som bara ville visa sin keps. Jag sprang efter och hämtade Vilde då han inte hade tagit av sig sina skor än. R följde efter tillbaka och jag förklarade för R att Vilde bara ville visa sin keps. "Men, jag vill inte" sa R. Jag förklarade för R att det var helt ok att han kände så, men då måste han ju säga det till Vilde så att han förstår det. När vi kom tillbaka dit där barnen ställer sina skor hade en av pedagogerna kommit ut. I samma veva tröttnade Vilde på att försöka visa sin keps och det blev lite bråk mellan Vilde och R. "Men, Vilde då det där blev lite fel", sa pedagogen med len tutti nutti röst. NÄ, hade jag lust att vråla! Det var inte alls fel!
Jag är så trött på att personalen på förskolan inte ser Vilde som den han är och i stället hjälper honom i kontakten med de andra barnen! Ska man sen tillrätta visa Vilde så ska man göra det på ett ordentligt sätt och inte men en snäll och tutti nuttig röst för det sänder bara dubbla budskap till Vilde. Hur ska han förstå att han gör fel om man inte visar det med sin röst?
Jag blir ledsen då jag inser hur många situationer som Vilde får skulden för då han egentligen bara försöker ta kontakt med de andra barnen. Då gråter mitt hjärta....
posted by pysselliv @ 12:10 em
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home